fittdoktorn.blogg.se

Det behöver inte alls va självklart o må bra når du kommer hem med en liten bebis o mannen åker till jobbet. Där sitter man. Med 15 kg övervikt, fett hår, mjölken sprutar från brösten, man kan inte sitta för att rumpan både ser ut som o känns som en babianröv. Jaha, this is it. Jag o en liten bebis som är helt beroende av mig. Lååånga dagar. Inget socialt. Surrig i huvudet, halvt illamående. Tröööötttt, men ändå speedad. Nämen åhhhh va mysigt. Ojdå nu bajsade du visst ner mamma lite, ja titta så mycket bajs det kom. Vill du kräka lite också? Ja kom så ska du få kräka på mina kläder. Prosit, oj ja nu kissade jag på mig själv lite. Ja det är ju sånt man får räkna med. Mina bindor e slut o jag blöder fortfarande som en gris, äh jag tar en av pyrets blöjor, det är ju ingen som ser. Ja då va det dags o amma igen. 1,2,3,4,5,6,7 AJ som ända in i helvete vad ont det gör!! För fan det blöder ju från bröstvårtan. Aaaajjj.. åh nu så, nu släpper det lite grann.. Jag luktar fan inte fräscht alltså. Kanske man skulle duscha. Nä, nu va det bajs igen. Vi byter blöja så får vi ta det andra bröstet sen. Det fullkomligt sprutar ut mat, nej nu kommer det för fort så han sätter i halsen. Åh nej, nu blir han arg. Vi får försöka rapa, var la jag nu kräkhandduken, äh jag tar min tröja. Ooops, där kom den rapen, o så lite kräk. Nä, nu glömde jag ge Minifom dropparna. Magkniiiippp. Vanka av o an av o an. Nä det går inte. Han blir inte tyst. Nappen funkar inte. Nä vi får prova o amma lite igen. Så ja, så skönt, nu fick han ro, så skönt. Jaha, här sitter jag. Igen. Ensam. Va hände? Jag blev mamma. Jag gillar inte detta. Varför jobbar min man? Jag har varit gravid i 9 månader, gått upp 15 kg, mått illa, kräkt, haft foglossning o sammandragningar, inte kunnat träna, inte kunnat äta vad jag vill, inte sovit, fött barn, fått babianröv,hemorrojder, blött, våndats, svettats. O nu sitter jag här. O han åker till jobbet som vanligt. Mycket märklig situation. Nä men det är normalt alltihop, det är så himla normalt alltihop. Eller inte! Nu tror ni jag är dum i huvudet som vill måla upp en sån tråkig bild men vet ni vad, den är sån, verkligheten, ett tag, o sen landar man i allt o det blir bra. Den är märklig i början. Man är själv märklig. Man gråter ibland. Det kommer stunder o dagar när det känns fantastiskt alltihop men det kommer också va tuffa dagar med bajs o kräk bara. Du behöver inte gilla det. Du behöver inte tycka det är underbart. Du är en bra mamma ändå. Yours/ fittdr