FÖRLOSSNINGSSKADOR

Med anledning av #alltserfintut i social media o mitt brinnande intresse för kvinnors väl vill jag givetvis som kvinna, barnmorska o bloggande ”fittdoktor” uttala mig i ämnet. Vad vi kvinnor dras med för historier under trosorna är det inte många som vet. Men jag som barnmorska träffar er alla, o ingen passerar mitt rum utan att ha fått frågan hur man har det med underlivet. Frågan kan verka påflugen men jag har aldrig mött någon som ogillat den, snarare befriande- tack för att du frågar! Att självmant ta upp att man kissar o bajsar på sig, inte kan hålla gaser, har tyngd o skavkänsla, något som buktar fram eller trillar ut, eller att man inte kan ha sex, har en känsla av ett ”öppet” underliv som tar in luft, upplever svåra smärtor eller inte kan hoppa o träna, det är mycket svårt. Det är väl så det blir när man fött barn, eller? Jag träffar kvinnor som måste trycka in ett finger i slidan o trycka bak bakväggen i slidan för att kunna få ut avföringen o som har levt så i många år. Jag träffar kvinnor med framfall. Jag träffar kvinnor som har smärtor, kramper, läckage av urin, avföring, gas, o allt vad det är. Kvinnor som sökt för sina besvär men fått ”alltserfint ut, o man har gått hem igen. Jag har också träffat många kvinnor som inte har några besvär alls trots flera graviditeter o förlossningar, thank god! För kvinnokroppen o moder natur är fantastisk o genomgår förändringar under en graviditet så att vi ska klara det, att vara gravida o föda. Men tyvärr finns det en del kvinnor som får bestående skador o som inte känt sig hörda o fått hjälp. Dessa kvinnor tampas också med känslor o tankar om att deras kropp svek dem o att de är odugliga. Kvinnor med besvär måste söka hjälp o vården måste ta hand om, bota, lindra o trösta. Vi måste våga fråga kvinnor o kvinnor måste våga berätta! #alltserfintut är en del i detta. Vems fel är det egentligen att man brister under sin förlossning? Är det kvinnans? Är det barnmorskans? Vad kan vi göra? Det finns många olika vinklar på detta, o alla bör nämnas. Jag är glad att vi sitter i Sverige, där möjligheter finns. Där man just nu satsar pengar på just detta, där det finns pengar o intresse att ta tag i det.. Jag vågar inte tänka tanken på vad kvinnor i u-länder vandrar omkring med. Kvinnohälsa i Sverige är eftersatt i sjukvård o forskning absolut, men vi ska samtidigt komma ihåg att vi bor i ett land där kvinnor har det bättre än i de flesta länder i världen o framför allt där vi har möjligheter att utveckla o påverka! Det är aldrig kvinnans fel att hon brister, får framfall eller läckage. Jag vill dock nämna ett par saker som man kan ha med sig inför en graviditet. Vad kan man tänka på för att hjälpa till o minska riskerna. En graviditet är en resa för kroppen. Viktuppgång, hormonomställning o tyngden mot bäckenbotten i 9 månader. Magmuskler som delas, försämrad balans, ändrad kroppshållning etc etc. Här måste vi jobba förebyggande. Träna o håll igång. Hjälp din kropp att hålla sig stark o stabil. Gör bäckenbottenträning- under hela din graviditet! Viktigt! Normal viktuppgång är 12-16 kg om man har en normalvikt i grunden. Kvinnor med övervikt bör inte gå upp mer än 5-6 kg under en graviditet, just med tanke på ökade risker. Info om hälsosam livsstil, stöd o pepp får du via din barnmorska på mödravården. Men du har du också ett ansvar mot dig själv, ta hand om dig! Så kommer vi till förlossningen. Alla kvinnor har sina egna förlossningsförlopp. Den ena är inte den andra lik. Du står inför livets coolaste men också mest skrämmande o spännande utmaning- att föda! Det som för vissa kvinnor blir en mardrömsupplevelse istället, som man förknippar med övergivenhet, blottande, övergrepp o smärta, ibland flera år framöver. Det är många faktorer involverat i sådana upplevelser men de är på riktigt, o de måste tas om hand o följas upp, varje enskilt fall. Vid alla förlossningskliniker ska det finnas möjlighet att få komma på extra stödsamtal efter en traumatisk upplevelse o sedan under nästa graviditet. Den känslomässiga biten följer med den fysiska skadan, båda behöver följas upp. Barnmorskans mål är att det ska komma ut en pigg baby o att paret får en fin upplevelse o lämnar BB nöjda. Så länge det går vill vi inte röra för mycket med kvinnan o hennes förlossning, utan det ska va i hennes takt o hållas så naturligt som möjligt. Ibland uppstår det komplikationer. Värkarbetet kanske tar en paus, bebisen är stressad i magen, mamman är trött o vi måste hjälpa till för att avsluta förlossningen o få ut en pgg bebis. Värkstimulerande dropp, ryggbedövning, långdraget forcerat krystskede mer än 60 min, stort barn mer än 4 kg, ogynnsam fosterbjudning och att vara förstföderska är kopplat till större risk för bristningar i underlivet. Likaså okontrollerad krystning där huvudet framföds för fort o där kvinnan är i en förlossningsposition där barnmorskan inte har full uppsyn över mellangården. Samarbetet här är viktigt o barnmorskan utför perinealskydd o håller emot med varma handdukar o ser till att huvudet inte tränger fram för snabbt. Halvsittande förlossningsposition eller på förlossningspallen har visat ge större risk för bristning pga ett ökat tryck mot bäckenbotten o att barnmorskan har sämre uppsikt över mellangården. Allt detta har ju såklart barnmorskan i beaktning, det är hennes jobb. Samtidigt som hon uppmanar kvinnan att vara i upprätt position o i rörelse så mycket det går för att det hjälper bebisen att rotera ner i bäckenet o hjälper kvinnan att hantera smärtan o få förlossningen att gå framåt. Barnmorskan lyssnar också in kvinnan o hjälper henne hitta en position där hon kan slappna av, känna sig trygg o få kraft att krysta då det är dags för det, involverar partnern, har koll på bebisen o tillhandahålla smärtlindring. Att föda på ex pallen är förenat med större risk för bristning. Vi ska då komma ihåg att föda på pallen också kan va en fantastisk upplevelse för många som lätt då kan ta emot sitt barn själv o vara delaktig på ett helt annat sätt, o även att partnern kan sitta nära inpå bakom o ge en känsla av att man föder tillsammans, en annan aspekt- upplevelsen ! Vidare utgör instrumentell förlossning med sugklocka o tång en ökad risk för förlossningsskada. Detta handläggs efter medicinsk indikation i samråd med o av läkare o den vanligaste orsaken är en stressad bebis tillsammans med en utröttad mor där man behöver hjälpa till på slutet. Vid komplikationer under förlossning handlar vi efter medicinska indikationer o målet är då att vi ska få ut en bebis som mår bra. Ingen ska utsättas för klipp eller sugklockor utan bedövning eller medicinsk indikation o information. Om det ör bråttom kan det upplevas traumatiskt o då sitter man alltid ner efteråt o pratar igenom vad som hänt. När vi pratar om bristningar pratar vi om grad 1 o 2 bristningar som innefattar hud, slemhinna o ytliga muskler o grad 3 o 4 bristningar innefattar djupare muskler där sfinktern- ringmuskleln runt ändtarmen är involverad. Utöver denna muskel finns det givetvis många andra muskler i bäckenbotten o underliv som kan skadas o gå i sönder o behöva bedömmas o lagas. De senaste åren har grad 3 o 4 bristningar minskat! , då man arbetat mer aktivt med perinealskydd o utbildat i detta. Det svåraste vi står in för på en förlossning- att bedömma en bristning i Det svåraste. Man bör vara två om den bedömningen, alltid. Man ska också beakta en trött smärtmättad mamma som ska gå igenom ytterliggare ett smärtfyllt moment. Du ska få smärtlindring innan man tittar o syr. Grad 1 o 2 bristningar sys på förlossningsrummet av barnmorska. Kvinnan ska bedövas o det ska undersökas via både slida o ändtarm Grad 3 o 4 ska sys o följas upp av läkare. Innan kvinnan går hem från BB ska stygnen o bristningen inspekteras. Större bristningar ska följas upp med återbesök hos läkare. Vi måste låta moder natur låta läka under ett par veckors tid. Sen ska det sakta bli bättre! Knip o knip o knip! O vila. Läs gärna mitt inlägg ”toalettmanual för nyblivna mammor” för fler tips! Cirka 6 v efter förlossningen kommer du för en efterkontroll till din barnmorska på mödravården. Där ska b la gynundersökning erbjudas där vi barnmorskor bedömmer läkning, bäckenbottenknip etc. Kvinnan ska få berätta hur hon har det med sitt underliv. Smärta, stramning, tyngdkänsla, inkontinens, toalettbesök, stygn, blödning, sexliv etc. Det är inte alltid det vi ser utan kvinnans känsla o upplevlelse som räknas!!! Bara för att det ser fint ut när du ligger ner i en gynstol så säger detta inget om hur det känns att stå o gå o leka o träna o ha sex. Beskriver kvinnan ett besvär så ÄR det ett besvär. Det tar tid för kroppen att läka o återgå, o amningshormonerna påverkar också men ett underliv bör kännas hyffsat återställt efter 2-3 månader. Du ska vid detta laget förutom fortsatt bäckenbottenträning påbörja lättare träning med egen kroppsvikt alt lättare tyngder motsvarande bebis vikt o utan hopp o löpning. Bäckenbotten, magmuskler, rygg, alla muskler behöver hjälp att återfå styrka o stabilitet genom träning ! Kvinnor som efter någon månads bäckenbottenträning o stabiliserande träning känner att de fortfarande har besvär ska remitteras till gynekolog o därifrån sedan kunna komma vidare till bäckenbottencentrum för en vidare bedömning o hjälp. Man kan också söka själv med egenremiss eller till en specialistkunnig fysioterapeut. Ge dig inte!! Har du besvär så sök!!!!! Ska vi inte bara snitta då? Så slipper vi allt detta. Snitt finns som ett komplement o utförs på medicinsk indikation. Riskerna med ett snitt överstiger riskerna med en vaginal förlossning. Inte när det gäller förlossningsskador i underlivet men my ket annat som kan påverka utfallet av både ditt o barnets framtida hälsa. Lita på din kropp. Lite på barnmorskor o läkare. Vi forskar o letar hela tiden efter nya sanningar o metoder att jobba efter. Vi alla tillsammans ansvarar för att våga fråga, våga berätta, identifiera, lyssna, o skaffa oss kunnighet kring detta kvinnliga folkhälsoproblem som måste mötas med stor respekt o en ökad kunskap! Stöd o kraft åt alla kvinnor o deras underliv o till alla fantastiska kollegor som varje dag gör allt som står i deras makt för att hjälpa! Peace out! Yours/ fittfr