Jag minns hennes morgonrock i plysch. Lukten. Vinröd var den. När jag satt i hennes knä. Jag minns doften av bruna bönor o nybakat bröd. Jag minns utflykter med limpsmörgåsar i glasslådor, med smörpapper emellan o salladsblad under pålägget. En persiljekvist upp på allt. Skivad tomat och gurka. Jag minns doften av kaffetermos i bilen. Filten vi satt på i gräset. Jag minns kanelbullarna. Den hemmagjorda saften. Våra handdukar, hård frotte. Det kändes rent. Manglade linnelakan. Färska morötter som jag sköljde i trädgårdsslangen o som jag åt med skalet på. Vi plockade körsbär i en stor hage full med kor. Fåglar hörde jag. Kobajs och flugor. Värmen i bilen, när man somnade. Jag minns baksidan av henne vid vasken. Knuten på förklädet. Hon var hemma. Med mig, mina syskon o fem dagbarn. Hon fanns där. Jag kände mig trygg. Altandörren stod öppen. Lukten av gräs. Hemmagjord kräm med fetmjölk. Nyduschad o somna i rena lakan. Jag växte. Hon fanns kvar. Jag blev tonåring. Hon fanns kvar. Jag såg henne där. Jag visste precis. Var hon var. Jag grät i hennes famn. Limpmacka och oboy. Läxförhör. Kvällsfika. Kompisar. Medans allt hände så fanns hon där. Hemmagjord senapssås med torsk. Kåldolmar med brunsås. Varm saft om sommarkvällen. Jag rökte i garaget. Hon hämtade mig i pyjamas. Då va hon arg. Jag va full. Nästa morgon fanns hon där. Det doftade diskmedel och ajax. Skalade potatisar i kastrull på spisen. Köksfönstret öppet. Blomstrande trädgård. Pelargonblad, den doften. Ibland gick jag rakt från sängen o rakt ut på gräsmattan o la mig. Jag minns hur trött jag var. Som om hag aldrig skulle kunna resa mig igen. Men så blev det frukost på altanen och livet vände. Lukten av sandskogen och våt sand. Jag cyklade snabbt, för att hinna hem. Våt asfalt. Middag klockan fem. Jag vandrade vidare. Hemifrån. Hon fanns kvar. Med knuten på ryggen. Jag lämnade stan. Hon fanns kvar. Men hon blev sjuk. Min bror lämnade oss. Hon blev sjuk. Jag blev borta. Jag var ledsen. Det tog slut. Hon var trött. Orkade inget mer. Men vi kom tillbaks. Hon e kvar. Jag är här igen. Fast mycket senare. Allt som vanligt igen. Hon manglar lakan med mina barn. Bjuder på bruna bönor. Jag gör brunsås och hemmagjord saft till mina barn. Allt hon gett mig, min mor, det vill jag ge till dem. Det ger jag till dem. Jag älskar det jag fått. Det gör mig till mig. Hon finns där. Jag vet precis var hon är. Min mor. Det känns bra. Min mor o jag.