TO BE A MUM

Jag tycker inte det är kul o leka. Jag tycker faktiskt det är skittråkigt. Måste mammor o pappor leka med sina barn? Är du en dålig ointresserad självupptagen förälder om du inte vill leka o hitta på 1000 roliga saker åt eller med barnen? Jag känner mig rätt tradig ibland. Åtminstone när jag ser hur deras pappa bygger torn, leker riddare, spelar tv spel, gör en koja, cyklar i 290, flyger drönare, kör motorbåt o fiskar med dem. Dem älskar när han leker med dem. O han älskar att leka med dem. Han blir typ deras bästa vän, för han ÄR sjukt rolig. That makes me- Boring. Typ. Jag får dåligt samvete. Men sen vänder jag på det igen. Jag är deras mamma. Trygghet. Mat. Kärlek. Närhet. Värme. En famn. Att gråta i. Jag finns där för dem hela tiden. Vi bakar ibland, de hjälper till med maten, vi ritar en stund, spelar kort, åker ut i skogen, kollar på en film, fikar i soffan.
Men jag vill helst inte hoppa studsmatta med dem. Dels för att det känns som livmodern ska trilla ut 😳o dels för att jag inte tycker det är kul. Jag undrar vad dem kommer minnas från sin barndom om mig? Tänk om det tänker - gud så tråkig du va mamma, du ville aldrig leka. Eller kommer de minnas när vi gjorde hemmagjord jordgubbssaft o läste godnattsaga o somnade i sked tillsammans.
Men gud vad de tycker det är kul med pappa. När kommer pappa hem? Så vi kan leka. Han är världens bästa. Men det är jag också. Världens bästa mamma. På mitt vis. När det väl gäller, när det gör riktigt ont nånstans, eller man gjort bort sig totalt, vem kallar man på då? Mamma! De kommer o säger ”mamma du är världens bästa”!
Men tänk om andra tänker att jag är sjukt nonchalant o en dålig mamma. Hemskt ju. Hon! Hon vet fan inte vad hennes ungar gör eller var de e. Usch! Nä, så e det väl inte. Tänk om vi gjort helt fel, bara förstört våra barn, inte gjort rätt. Gett dem fel mat , som kommer ge dem cancer o diabetes. Inte lyckats o tvinga dem till fotbollsträningen för att de inte vill o att de dörför kommer hamna utanför o drabbas av social fobi. Hoppas inte jag är den enda i världen med dessa tankarna. Nu kommer kvittot på det vi gjort. Blev det rätt eller har vi tänkt fel? Har dem ätit för mycket flingor o godis? Hjärtklappning på den. Du grundlägger ett barns trygghet de första tre åren, sen e det kört. Hjäääääääälp! Har vi curlat för mycket? Är det kört?
Vi är så duktiga på att ge oss själva dåligt samvete vi kvinnor. Att vi inte är tillräckliga för våra barn. Att vi inte gjort mest rätt. Min mor lekte aldrig med mig. Men vi bakade o pysslade. Mitt starkaste barndomsminne är doften o känslan av hennes morgonrock när jag satt i hennes famn. Hon bara fanns där liksom. Jag hoppas jag ger den känslan till mina barn. Det räcker ju! Jag är en bra mamma. Du är en bra mamma. Alla är världens bästa mammor till sina barn på sitt vis. Alla gör sitt allra bästa för sina barn utifrån sina förutsättningar. Det är väldigt lätt o tycka o tänka om andra o hur de gör. Mät dig inte med andra o vad de gör eller inte gör. Döm ingen. Ett barn som får kärlek, kärlek o åter kärlek har fått allt den kan få. Det har Astrid Lindgren sagt.
Bara va tillsammans, bara sitta ner tillsammans vid matbordet eller i soffan o prata om hur dagen varit. Visa att du finns där för dem no matter what. Utan att vi för den sakens skull måste leka med våra barn. Nu har jag stillat mina tankar, mitt samvete, det kollektiva kvinnliga dåliga samvetets förbund, jag känner till det, hos alla kvinnor. To be a good mum. Man vill va perfekt. Man gör sitt allra bästa, o det räcker. We are good enough! Natti! Yours/fittdr

Kommentarer:

1 Cecilia :

Igenkänning på hög nivå... världens roligaste pappa, och vad gör Jag? Klipper naglar, smörjer exem, borstar tänder, skrubbar rent sår och allt under högljudda protester. Känner mig så tråkig vissa dagar

Kommentera här: