Hon gör entre i röda lackstiletter som bara hon kan. Arenan är fylld, varenda stol. Min första känsla blir inte glädje utan snarare nån slags obekvämlighet. Hon häver ur sig den ena sanningen efter den andra. Bulimi, självhat o taskiga sexuella upplevelser. Nu är det min tur säger hon. Nu är det min tur, min stund, att få berätta. Det känns sorgligt men hon berättar på ett sätt så att man vill både gråta o skratta samtidigt. Folk vrider lite på sig i stolarna, framför allt killarna bakom oss som vågat sig hit.
Mia kör litteraturstund o genomgång av kända manliga självbiografier. Hon går hårt åt dem. Mikael Persbrant, Lars von Trier o Ingemar Bergman. I den manliga världen följer kreativiteten och sexualiteten hand i hand. Runkbås, sprit, styva kukar, kvinnomisshandel, droger o bipolaritet omvartannat i en jävla sörja. Mia ställer sig frågan om en kvinna fortfarande hade varit med på topplistan om hon grisat omkring som Micke Petsbrandt. Nä hon tappar nästan vårdnaden om barnen om hon råkar bli för full på en AW. En kvinna, modell större med käften på plats, hon får en man o tappa ståndet. Varför är det så?
Varför kan inte inte kvinna som stoppa ner handen i byxorna o rätta till blygdläpparna som en man rättar till kuken sju gånger om dan? Märkligt.
Att ha levt halva sitt liv o summera vad som hänt vart man är nu o vad som ska hända härnöst. Det får va slut på stt spela kvinna, o istället bara vara så som man är, rakt upp o ner. Inte göra o söga det som förväntas utan det man vill o känner. Om inte annat så av respekt för sig själv. Sluta hoppa upp på kösbänken o bli påsatt för att mannen är kåt utan att få en tillstymmelse till njutning själv. Det blir jävligt obekvämt när en man ligger ihopkrupen på golvet o beskriver att han utsätter kvinnor för både det ena o det andra för att hans egna pappa utsatt honom. O det är en ursäkt?? Vi kvinnor som blivit utsatta för sexuella övergrepp o incest, tar vi oss rätten o tar vi oss makten att brutalt utsätta någon annan för detsamma för att få ut vår ångest. Är det kreativitet? Nej en kvinna går till psykolog o stänger underlivet. Möjligtvis super hon eller käkar piller, men inte fan rövknullar hon en man gul o blå för att få ut sin ångest. I rumpan bor bajset säger Mia.
Kanske vi kvinnor skulle börja pulla mer. Så mycket bättre vi skulle må. E det ok? Att vi också har ett bås som vi kan gå in o pulla i. Ren ångesthantering.
Sluta välja kläder utifrån hur man uppfattas. En kort kjol o en midjetopp uppfattas som ett fuck me? Eller en lärarinna i hård knyt, glasögon på näsan o knälång tight pennkjol. Uppfattas som fuck me? Tabita gör entre. Hon e brutal o fantastisk. Så är denna föreställning. Brutal o fantastisk. Den är sann o på riktigt o alla känslor är vidrörda när jag lämnar Mia o hennes no more fucks to give, det är så jag minns det. Jag ställer mig upp o applåderar. Precis som alla andra. Girlpower👊🏻Yours/ fittdr.